Förlossningsberättelse

Varning för långt och detaljerat inlägg

torsdagen var jag hos BM och kollade läget med bebis. Allt såg bra ut och det sista hon sa var att jag skulle vila så mycket som möjligt inför det som skulle komma. Äh, tänkte jag. Det är långt kvar.

Under fredagen passade jag på att städa hela lägenheten. D jobbade sin sista dag och på kvällen skulle han till en stuga i Enånger och fira sommarlovet tillsammans med jobbet. På eftermiddagen kände jag att jag fick lite mensvärk, men det hade jag ju känt minst en gång om dagen i flera veckor. Samma gamla vanliga förvärk helt enkelt. D kom hem från jobbet, gjorde sig i ordning och åkte iväg med arbetskamraterna. Jag ringer väl sen och säger att det startat sa jag på skämt precis när han gick. Själv åkta jag på ICA Maxi och handlade middag och godis och förberedde mig för fredagsmys på riktigt. Då kände jag plötsligt den där mensvärken igen. Gick där och tänkte för mig själv att det skulle vara typiskt om vattnet skulle gå på ICA och skyndade mig att plocka det jag skulle ha för att få komma hem nångång.

Väl hemma åt jag och gick sedan på toaletten innan jag skulle slänga mig i soffan och njuta! När jag gick på toaletten 18.30 såg jag att jag blödde. Det var inte slemmigt som slemproppen borde vara, så jag började misstänka att det kanske var på gång nu. Ringde till D och förvarande honom och ringde sedan BB och rådfrågade. Fick svaret att det troligtvis var en teckenblödning och att det nu bara var att invänta värkarna som borde komma snart.

När D kom hem vid 19.30 hade värkarna börjat lite smått, och vid 20.00 det var kanske 15 min mellan dem. Vi tittade på tv och inväntade att det skulle komma igång på riktigt och vid 21.00 kom det igång mer och mer. Nu kunde jag inte ligga still längre utan var tvungen att kliva upp ur soffan. Då kom det, vattnet. Men inte störtfloden jag väntat mig, utan det sipprade flera gånger istället. Vid 23.00 kom värkarna med 3-5 min mellanrum och var mycket starkare än tidigare. Ringde BB igen och vi fick gärna komma in, men ville jag vanka omkring hemma var det också bra. Sagt och gjort. Jag gick runt runt hemma och hittade snart min favoritbänk i hallen att hålla mig i när värkarna kom.

Jag hade intalat mig att jag vägrade åka in för tidigt. Jag skulle inte bli en sån som skulle måsta åka hem, så jag kämpade på hemma. Vid 01.00 frågade D om vi inte skulle åka in. Nä, vi behöver sova slängde jag ur mig och sagt och gjort bäddade jag ner mig. Så här i efterhand kan jag inte förstå hur jag tänkte. Trodde jag att jag skulle få en bra sömn med värkar var tredje minut? D lyckades somna några minuter, men kl 04.30 fick han nog och praktiskt taget bestämde att vi skulle åka in, annars skulle han åka själv. Envis? Jag? Pedagogisk som D är frågade han mig mitt i en värk om det inte var på tiden att åka in. Han fick hjälpa mig på med kläder och sedan bar det av.

Värkarna var nu så täta att jag fick en värk i hissen på vägen ner till bilen, en i bilen på vägen in och en på parkeringen utanför BB. När vi kom in och jag undersöktes visade det sig att jag var öppen 4 cm och att värkarna kom oroväckande tätt. Det visade sig också att personalen hade väntat på att vi skulle komma hela natten, så det hade nog varit ok att åka in tidigare. ;)

Jag blev inskriven kl 04.55 och fick lustgas som jag kämpade på med till kl 07.00. Tydligen var de lite oroliga för mina värkar eftersom de kom så tätt att jag aldrig fick återhämta mig. Så fort ena värken avtog kom nästa och jag började bli trött. Att inte ha fått sova på hela natten gjorde nog även sitt till. Jag var då bara öppen 5 cm.



Precis inskriven och i väntan på nästa värk


Jag bestämde mig då för EDA. Underbara EDA. Den tog bra och jag fick äntligen vila. Lyckades somna till i 30 min mellan 08 och 08.30 innan det var dags att kolla läget igen. Jag var då öppen 9 cm (!!). Bara genom att få vila och kunna slappna av öppnades jag det sista. Underbar känsla. Passade även på att äta lite frukost innan krystvärkarna satte igång.



Fick äntligen vila lite!

Enligt papperna bröjarde jag krysta 09.09. Precis som de andra värkarna var dom korta och täta så jag hann inte krysta så mycket på varje och inte heller återhämta mig så mycket mellan dem. Men det gjorde inget. Nu skulle hon ut! Och ut kom hon. 09.27 föddes vår lilla Irma 2718 g och 47 cm. Det första jag ser när de lägger upp henne på bröstet är Sundins-näsan. Det är mammas flicka det här!


Stolta föräldrar med en alldeles ny Irma


Nyfiken på världen


Njöt av det underbara fikat samtidigt som vi ringde till oroliga far- och morföräldrar.


När man är så liten blir alla kläder så stora att grenen på byxorna är nere vid
fötterna även om man har dem i armhålan.

Förlossningen var helt underbar och jag skulle lätt göra det igen. När jag betygsatte den fick den 9/10. Hade jag bara fått lite mer andrum mellan värkarna hade den fått fullt pott. Det visade sig också att moderkakan inte fungerat som den ska utan var full med infarkter vilket gjorde att hon inte växte sig större än hon gjorde på slutet. Det var kanske en fjärdedel som fungerat som den ska, och då har den delen fungerat kanon istället. För att få upp värmen på vår lilla lilla flicka låg hon hudmothud hela första dygnet. Naken innanför mammas och pappas kläder var det som gällde. Hur mysigt som helst för både henne och oss. Nu hoppas vi bara att hon växer på sig ordentligt och blir en stor och stark liten tös.

Vår älskade lilla Irma! ♥

Utsövd

I natt hade vi en underbar natt. Vi har haft några vakennätter där vi har gått och vaggat och ammat och sjungit långt in på nästa dag (till halv 5 en natt), vilket gjort att jag varit helt slut ibland! Tidigare har hon också sovit med mig och då sover man på helspänn och kan inte riktigt slappna av. Men i natt! Halleluja! Irma sov så skönt i sin säng och mamman fick sova ut på riktigt. Sov på mage gjorde jag också! Efter månader utan min favorit-sovställning of all time kunde jag äntligen ligga som jag ville.

Det var riktigt skönt att se att hon efter matning och blöjbyte kunde somna om själv i sin säng utan problem också. Vi låg och höll handen tills hon somnade, och inte ett pip sa hon. Jag hoppas att hon fortsätter vara lika nöjd och trygg i sin säng så hon kan somna där själv när hon blir större.

Nu håller vi tummarna att denna natt blir lika bra. Vi ska inte ropa hej än, men jag tror att ersättningen gör sitt till. Mätt tjej = nöjd tjej = glad mamma.