Tråkiga jag
Jag är som mellanmjölk. Inget man höjer på ögonbrynen för precis, utan sådär lagom tråkig som går obemärkt förbi. Inga speciella intressen, inte överdrivet snygg men inte heller kräkful. Jag har inget intresse jag snöat in på och ingen konstig samling som gör mig unik.
Jag har alltid varit tråkig och det svåraste jag visste när jag var liten var att fylla i intresserutan i Mina kompisar- böcker. Jag har inte och har aldrig haft något jag brinner för. Jag är bara grå, eller nä, kanske beige. Ja, beige är jag nog.Men beige är väl också en färg? Eller?
Vilken tur att jag inte ska vabba i morgon utan komma på jobbet. Det är dags att träffa lite folk som får skätta över lite färg på mig så jag inte tynar bort och blir genomskinlig.
skriven
Äh, när jag och min kompis skulle leka när vi var små, röstade jag alltid för aktiviteten "tänka"! Det var innan man hört ordet dagdrömma, men det skönaste jag visste var att sitta i en garderob och fundera över saker och ting.
Jag har heller inget jag verkligen, verkligen brinner för. Men jag har mycket jag tycker är roligt, och då fokuserar jag på det en stund. Men tänker jag för mycket på detta idag, då får jag panik för att jag inte vet vad jag gör om 10 år, eller fem, eller ens ett. För jag vet ju inte vad jag vill.
Tror det är lite samma känsla som du försöker förmedla. Hitta sin identitet endera i intressen eller i jobbet.