Rätt i golvet
När jag sov som djupast väcks jag plötsligt av en duns som följs av gråt och inser snabbt att Irma ramlat ur vår säng. Jag vet inte vem av oss som blev mest chockad; jag, Irma eller Bozz (som kom lufsande från vardagsrummet), men nu sover hon iallafall igen medan jag ligger vaken med dåligt samvete över att jag inte byggde barriären tillräckligt hög. Vanligtvis ligger ju D och bromsar där, men nu var det fri väg över kuddarna rätt ner i golvet. Ska man inte ens kunna slappna av på nätterna?