Dag 4/8

Så har halva tiden passerat och det går otroligt smidigt. Men allt beror på min underbara mamma. Vad skulle jag göra utan hennes hjälp? Troligtvis gå under. Men istället för att göra det försöker jag njuta och kanske till och med slå omkull mig i en solstol då och då. Jag tycker inte om att vara beroende av andra, ber sällan eller helst aldrig om hjälp och har också svårt att ta emot hjälpen om den erbjuds. Därför vill jag att du ska veta mamma att jag är så oändligt tacksam för att hon ställer upp. Det är verkligen guld värt. 

Jag hade garanterat fixa det iallafall, men det hade inneburit surare barn och en tröttare mamma. Så familjens välbefinnande denna vecka har vi mamma att tacka för.

Dag 3/8

Värmen tar kål på oss. Jag har ingen ork. Henning blir varm. Irma blir trött. När båda barnen tog en välbehövlig vila mitt på dagen lyckades vi alla samla lite energi som gjorde att dagen slutade betydligt mycket trevligare än vad den började. 

Snälla låt denna värme vara över snart. Det skulle nämligen vara trevligt om vi orkade med oss själva igen. 

Dag 2/8

I morse 8.30 ringde Daniel och sa hej då. De skulle då strax flyga ut med helikoptern till total radioskugga. Det kändes helt sjukt att säga "vi hörs på måndag". Sist han var iväg var det inte alls lika tufft, men då hade vi inga barn heller. Nu har vi två och rädslan att det ska hända honom något är därför betydligt större. 

Därefter packade jag och barnen in oss i bilen och åkte till mormorn. Underbart att få lite avlastning. Speciellt när Henning (och även jag och Irma) fortfarande har det tufft med värmen. 

Vad morgondagen har att erbjuda får vi se. Åska har utlovats, vilket faktiskt skulle vara skönt. Det behövs en urladdning nu.