Dagisbyte

Det känns så tråkigt att byta dagis. Vi har trivts så himla bra allihop och Irma har älskat att vara där. Men det funkar inte. Vi kan inte sitta och åka med henne för de få timmar det blir när man är föräldraledig. Speciellt inte när hennes nya dagis ligger i anslutning till vår gata. 

Bilden som suttit på Irmas dagishylla. En liiiiten Irma första dagen på inskolningen. Sötnosen!

Det känns tufft att slita bort henne från lokalerna, fröknarna och kanske främst följeslagaren S. De två tjejerna har verkligen hittat varandra och så kommer vi och skiljer på dem. Det känns så fel, samtidigt som jag vet att de kommer att hitta nya kompisar. Men ändå. 

Samtidigt hänger det lite på mig nu att de får fortsätta hålla kontakten. Jag har nämligen fått kontakt med S föräldrar och vi har sagt att vi måste fortsätta ses. Vi har alla förstått hur roligt de har tillsammans och det är något vi ska fortsätta bygga på.

Jag tycker att det är så himla häftigt att Irma hittat vänner utan någon som helst påverkan från mig. Tidigare har hon ju fått umgås med mina vänners barn, och nu är det min tur att få umgås med hennes vänners föräldrar. Omvänd ordning, men en häftig sådan. 

Hur som helst har vi sagt tack och hej då till dagis idag och det var vemodigt. Jag hoppas hoppas hoppas att vi kommer att trivas lika bra när vi börjar på nya dagiset i höst. Jag hoppas att det inte kommer kännas som ett felaktigt beslut. Men först ska hela familjen ha ett långt och härligt sommarlov tillsammans. 


Kommentera här: