Christer

 


Nu är sommaren över på riktigt och de flesta är tillbaka på sina arbeten, så även Morgan och Christer. P3 är nu sig likt och jag gillar det, skarpt.

Förtydligande

Jag läste precis mitt förra inlägg och jag hoppas verkligen att ni förstod mig rätt. Det lät kanske som att jag vill bort från Hudik, och så är det inte. Jag vill inte byta bort det jag har här hemma, men jag gillar Stockholm. Jag trivs med mitt liv här och jag älskar närheten till skogen/naturen, släkten och min D. Stockholm skulle gå mig på nerverna efter tag, men efter två dagar hade jag inte fått nog.

Jaja, nog om det. Nu ska jag försöka sova och vara på jobbet i bra tid i morgon. En ny utmaning står för dörren och det är med fjärilar i magen jag ska klara det. För fixa det, det kommer jag att göra.

Stockholm i mitt hjärta

När jag satt på tåget hem från Stockholm kände jag att jag åkte från något. Jag var inte färdig. Jag var inte klar med staden. Hade inte fått nog av människor. Jag var inte stressad över tempot. Jag hade haft en underbar helg och jag ville inte att den skulle ta slut. Jag önskar att jag hade haft några dagar till. Jag önskar att jag hade fått vara kvar. Det är alltid skönt att komma hem, men inte så tidigt. Hudik kändes så litet, så tomt och så stilla. Stockholm växer mer och mer för varje gång jag åker dit och jag saknar det mer och mer för varje gång jag åker hem. Jag skulle inte vilja byta bort mitt liv här hemma, men jag skulle gärna bo i Stockholm ett tag.

Kloning har ju varit på agendan några år så jag håller tummarna att jag någongång kommer kunna äta kakan och samtidigt ha den kvar.